Det var längesen jag kände mig så avslappnad som jag gör ikväll.

Idag har jag blivit opererad!

Klockan 9 imorse var jag på sjukhuset, och strax efter halv elva opererades jag.

Jag var livrädd för att bli sövd (sist när jag opererade mitt utomkveds fick jag panik därinne)

men de var så himla gulliga, både läkare och narkossköterskorna!

Sist mådde jag illa efter men nu fick jag medicin mot det så jag slapp det denna gången.

När jag pratade med läkaren efter så sa han att det som fanns på livmodern var så himla litet så de vet inte än om det var en polyp. Det kan också ha varit en myom tydligen.

Så nu skulle den skickas på analys, och jag skulle få svar om ca 4 veckor.

Jag känner mig riktigt lättad nu, så himla skönt att ha det gjort nu efter att man väntat i ca två månader på att detta skulle bli av.

Ska erkänna att jag är lite nervös över svaret efter analysen, men jag ska försöka koppla bort det. Jag oroar mig alltid för att det "kan" vara något farligt.

Innan operationen så gjorde de också ett noggrant vul (när jag var sövd) och de fann inga rester eller så efter graviditeten så det kändes bra.

När jag vaknade hade jag lite värk i magen men har inte haft någon värk nu sen jag kom hem i eftermiddags.

Blöder en del och är trött men inget annat.

Jag sov som en kratta i natt för att jag var så nervös, så natten som kommer hoppas jag att jag får sova gott!

Månaderna gick, och jag blev inte gravid igen...

Mer och mer frustrerad blev man, och tankarna på att söka hjälp kom mer och mer. Men vart vänder man sig, när man redan har barn? (som kommit till utan hjälp)

Jag förträngde det där, och livet rullade på, utan ett plus på stickan..

Samtidigt så blir min mens mer och mer utdragen. Den kommer som den ska, men jag har mens i 10-12 dagar, och slutar inte blöda helt förän ägglossningen är över.

Och två veckor efter den så får jag ju mens igen..

Efter nyår 2011 så är jag pissless på allt som har med syskonverkstad och mens att göra, och börjar kolla runt efter någon klinik jag kan ringa till så vi får komma på en koll.

Ringer till sjukhuset i närmaste storstad och vi blir satt i kö, och hon varnar mig samtidigt för att det kommer ta flera månader innan vi ens får komma på första besöket eftersom så många står i kö.

Efter tre veckor ungefär så ringer dom, och säger då att eftersom vi redan har barn tillsammans så kommer vi inte få någon hjälp från dom....!

Kunde dom inte sagt det när jag ringde första gången??!!

Hon rekommenderade mig i alla fall att ringa till en privat klinik som dom har samarbete med så det gjorde jag...

Vi fick tid efter ett par veckor....